Under andra världskriget infördes hyresstopp vilket var en katastrofalt dålig idé, det ledde till omfattande bostadsbrist och eftersatt underhåll. När inte hyrorna fick höjas i samma takt som den övriga kostnadsutvecklingen i samhället försvann möjligheten att bygga bostäder då det blev en direkt förlustaffär. Även renoveringar fick skjutas på framtiden då det inte fanns något sätt att bekosta renoveringarna.

Denna politik ledde till att orenoverade fastigheter med omodern standard. Inte mycket fanns att göra och det påbörjades stora rivningar på 50- och 60-talet. Den omfattande bostadsbristen ledde till att staten genomförde den historiskt gigantiska satsningen i form av miljonprogrammet.  Mellan 1965 och 1974 byggdes kring en miljon bostäder. De byggdes snabbt och billigt och kvaliteten blev i många fall eftersatt. Väldigt mycket statliga lånegarantier behövdes för att miljonprogrammet skulle gå att genomföra.

Miljonprogrammet ledde i sin tur till segregation och numera utanförskapsområden.

Egendomligheter i bostadspolitiken har fortsatt och vi har nu en situation liknande i slutet av 1950-talet.
 

Dyra byggkostnader

I Sverige är det väldigt dyrt att bygga bostäder, jämfört med EU-snittet är det 66% dyrare. Det gör bl.a. att hyresnivåerna i nybyggda flerfamiljshus blir väldigt höga. Orsakerna till de höga kostnaderna är flera, t.ex. dyra råvaror, höga löner, hårdare normer, långa processer, få aktörer och höga tomtpriser. Inom varje nämnt område finns möjligheter till förändringar.
 

Renoveringsskuld 

Nu finns en enorm renoveringsskuld för miljonprogrammet. Boverket gjorde 2019 en uppskattning vilken visade att kostnaderna för det befintliga renoveringsbehovet då var i storleksordningen 300 till 500 miljarder. När förfallet har fortsatt och inflationen bitvis legat på en hög nivå är det inte orimligt att skulden nu uppgår till 750 miljarder kronor. mauris in aliquam sem. Eu mi bibendum neque egestas.